Hittde en lista över saker som barn var förväntade att klara av förr i tiden. Listan kommer från en ICA-kalender från 1945 döär en barnpsykolog kommit med tips och råd:

• Tvååring: Äta själv. Hämta och bära bort smärre saker. Plocka ihop sina leksaker.
•  Treåring: Hänga upp sina kläder på låga hängare. Klä av och på sig med undantag för besvärliga knäppningar och skoband.
  
•  Fyraåring: Duka av bordet. Torka disken. Bära in ved. Tvätta händer och ansikte.
•  Femåring: Borsta tänder och hår. Gå mindre ärenden. Hjälpa till med enklare städning.
  
•  Sexåring: Hålla sitt rum i ordning. Borsta och sköta sina kläder. Borsta skorna. Värma vatten, soppor o dyl. Polera silver. 
•  Sjuåring: Bädda sin säng. Använda dammsugaren. Koka kaffe. Anrätta enkla maträtter.

Här tog listan slut och följdes av käcka tips om att putsa fönster med nymodigheten stålull (!).

 Källa: svd

Förra veckan skrev jag om hur det var fredag och solen sken. Jag spådde inköp av nya kläder att matcha en varmare säsong men tji fick jag. Det har snöat och varit kallt hela veckan sedan dess. Riktigt vinterrusk. Med den enda skillnaden att solen har lyst lite längre om kvällarna och gått upp lite tidigare om morgnarna.

Brr. Jag vill inte ha kallt väder längre. Jag är trött på att börja varje dag med hutter och vara tvungen att utrusta mig med vinterjacka och vinterskor bara för att gå ut och köpa mjölk. Som är frusen när man kommer hem, nästan. 

Jag vill kunna hoppa i ett par byxor och en t-shirt och sen bara gå. På sin höjd ha ett par skor på fötterna, men inte nödvändigtvis. Och har man skor ska de vara till för "skydd" och inte enbart för att slippa förfrysa sina fötter.

Jag vill ha vår. Och sommar. Blommor i min trädgård, fågelkvitter i mina buskar, en grill på altanen som doftar av revbensspjäll och en kall öl i min hand när jag sitter och lyssnar på gubben när han vädrar sin nya gräsklippare (han ska få en när han fyller år, men säg inget till honom. Hur han ska få klippa sitt (mitt) gräs än så länge min ensak).

Kom nu, värme.

Tjoho! Äntligen! Jag har länge drömt om att en dag få en centraldammsugare och nu har jag det äntligen! Städningen går så otroligt mycket enklare när jag inte måste springa omkring med ett stort åbäke hela tiden och jag börjar redan, efter bara några dagar, glömma bort hur det var innan jag hade denna mumsiga lyxen.

 Hör ni det? Skaffa centraldammsugare medan tid är. 

Jag har berättat om hur jag utifrån vad min gubbe lämnar framme / öppet på datorn försöker se in i framtiden och vad det väntar för spännande utveckling av våra liv och av vårt hem. Imorse när jag gick upp såg jag att gubben min varit uppe på natten och smygsurfat om golvvärme.
Det ska jag minsann säga, att sådan vore trevlig att ha. Riktig trevlig.

Golvet i köket är vansinnigt kallt under fötterna när man går upp för att dricka sitt morgonkaffe (och smyga på gubbens nattliga surfvanor).

Hej. Förlåt. Jag skriver inte så ofta längre. Det är dåligt av mig. Det kommer sig nämligen av att jag börjar få lite mer att göra med jobbet och på kvällstid har jag fullt upp med samboplaner.
Jag och personen jag träffat, som jag redan bloggat lite vagt om, ska nämligen flytta ihop om tre veckor.

Det ska bli riktigt kul. Och spännande. Det ska bli roligt att åter en gång bygga ett nytt hem, med alla spännande inköp och all planering som ska till. Var säkra på att jag uppdaterar er. Månne en smula oregelbundet, men likväl...

Nej. Nu ska jag ställa mig med tvätten.. Vika en hög BH och t-shirts.

"Det kan hända rätt mycket på några dar..."

Ja, det kan det. Det kan hända märkliga ting på bara några dagar. Idag är det måndag och i torsdags fick jag stora delar av min värld ställda på ända. En av mina gamla kärlekar, ja, troligtvis det största, kom från ingenstans och föreslog att vi skulel fortsätta där vi slutade. Och eftersom vår historia ser ut som den gör, var jag skyldig mig själv att acceptera det erbjudandet. 

Allt som är nu, är ifrågasatt. Å det grövsta. Den som lever får se och helst vill jag nog leva och se så länge/mycket som möjligt.

Ännu en helg har passerat och jag sitter här nu och tänker på ditten och på datten. Det sker en del saker och det ganska fort.

Kontakten jag tidigare berättat om har bjudit mig överraskningar och det var jag inte helt beredd på. För en vecka sedan kändes nästan mer som att vi var att fasa ut varandra ur våra respektive liv men efter helgens magi är vi nog mer på än någonsin. Jag fick orden "jag snubblar dit mer och mer" och jag kan nog faktiskt inte göra annat än att skriva under på dem. 

I helgen kom vi att dela ganska märkliga saker. Saker som de allra flesta nog inte ens tror på eller ens erkänner möjligheten till att finnas. För oss var de klart synliga, och att dela sådana ting är precis lika ovanligt som det är härligt. Revor i väven. Färger. Väsen bakom. Igenkännande. Känslan av att på något mystiskt vis ha börjat hitta hem.

Vi talade i nya ordalag om möjligheten om ett jobb för denna personen i min stad och vi tänkte båda tanken att isåfall antingen bo hos mig eller - företrädesvis - leta nytt och större.
Jag börjar personligen på helt ny kula. Min nuvarande bostad är ju färgad av vad som hänt i den och under de år jag haft den har den hunnit uppleva både det ena och det andra, både bra och dåliga saker. Den är hur som helst färgad av dem alla och det är, som jag ser det, ingen optimal grund att bygga ett nytt seriöst liv på.
Inga rökelser i världen kan rena ett hem från de ting jag låtit det dra på sig ifråga om energier.

Nåväl. Eftersom jag är som jag är skapade jag ett excel-ark där jag listade lite för- och nackdelar med personen. I vanliga fall när jag listar upp en människas egenheter och företräden, styrkor och svagheter, brukar det till sist gå tio dåligheter per braighet. Denna listan skiljer sig från mängden i det avseendet, ty här är plusspalten tre gånger längre än minusspalten. Vidare innehåller minusspalten mest bara larviga motargument som nog bara betyder något in andras ögon, tex åldersskillnaden. I plusspalten hittar man däremot riktigt t unga poster, som den att personen kommer väldigt bra överens med mina barn och dessutom ser en del aspekter av verkligheten som jag generellt ansett mig vara i stort sett ensam om att varsebli... 

Den som lever får se. Jag lever gärna. Jag ser gärna. Kom vad skall!

Nu är det eftermiddag. Solen börjar väl snart leta sig ner bakom horisonten ännu en gång och lämnar mörker efter sig. Kväll. Kaffe vid datorn. Kanske en liten bit mat. Jag vet inte. Jag brukar kunna få kvällarna att gå.

Personen jag träffat ställde lite mystigt trevande frågor över MSN nyss, om hur och när jag skulle vara hemma ikväll. Jag vet inte vad jag ska göra... ska jag förvänta mig ett mysigt överraskningsbesök eller ska jag vara rädd att folk bryter sig in i mitt hem och stjäl min tv?

Spännande. Lite spännande, iallafall.